Inga brinnande bilar ska stoppa vår läxhjälp

Vi har kört läxhjälp i veckan som vanligt i Husby och det kommer vi att fortsätta med. Inga kravaller, sönderkastade rutor och brinnande bilar ska någonsin få stoppa vår läxhjälp och alla andra goda krafter som finns. Varken i Husby, Skarpnäck, Rinkeby eller alla andra platser där barn och unga lever, här många gånger i motvind, i sämre skolor och i ett utanförskap som är svårt att förstå, om man själv är innanför.

Nu ska politiker ut i förorten och prata. ”Husbybor ska ”känna” att ”vi” lyssnar på ”dem””. Jag tycker att Husbybor ska bli lyssnade på, punkt. Och det skulle gjorts för länge sedan. Jag tycker att röster som höjs och som visar på problem som bör lösas har samma värde oavsett var rösten kommer ifrån eller hur välformulerad den är. Så är det inte. Nu menar jag såklart inte våldets röst och kriminella handlingar, för den rösten kan och får aldrig försvaras! Jag menar vanliga röster från medborgare; föräldrars, barns, lärares, barnmorskors, ungdomsledares, kioskägares, allas röster.

Ex. skulle mina söners kommunala skola i innerstan, visa på bara en bråkdel av de brister jag tyvärr ser och vet existerar i en del av de skolor jag möter i mitt arbete, skulle det ordnas krismöte, rektorn skulle bli nedringd av upprörda och krävande föräldrar. Man vet sin rätt och sitt värde, det är inte acceptabelt att ex. ha olika vikarier i matte i ett par år och bara skriva ett enda matteprov eller att ha 17 olika rektorer under 17 år – något måste göras/ lösas, och det nu! Om inte förväntningarna och kraven ställs då, om rösterna inte är så höga eller många, ska vi bara låta det vara då? Vilka ska ställa dem kraven?

Dialog är bra men när man står med en tickande bomb har man inte tid att stå och dividera då gäller det att handla snabbt. Och det skulle ju helst gjorts innan den började ticka så högt. Visst, jag vet att det görs mycket bra, men det görs alldeles för lite! Man behöver ju inte vara geni för att förstå att förebyggande åtgärder och handlande är det absolut bästa i ett samhälle, såväl ekonomiskt som socialt, att satsa på barn och unga, skola och sysselsättning. Att satsa på en likvärdig skola som ger alla barn förutsättningar att utvecklas och nå sin fulla potential, en skola som även klarar det kompensatoriska uppdraget. Klyschigt men sant, kunskap är makt.

Ikväll ska det pluggas matte, SO och kemi på Läxhjälpen, våra högskolestudenter tillika unga, vuxna, fina förebilder från Rinkeby, Danderyd, Farsta, Handels och KTH, pratar gymnasieval och studieteknik ikväll, liksom alla andra kvällar, med våra kämpande högstadieelever och ikväll även planera avslutning och firande av allas höjda betyg på Gröna Lund. Det går att göra konkreta positiva insatser som hjälper här och nu. Men vi behöver göra mer och vara fler! Vi behöver mindre snack, mer verkstad, mindre prestige och mycket mer kollektivt tänk! Mindre mina barn och andras ungar, mindre vi och dem.

/ Maria Arneng, verksamhetsledare, Läxhjälpen