Läxhjälparen Gabriel om terminen på Ronnaskolan

Gabriel har jobbat som läxhjälpare på Ronnaskolan under terminen, och så här tänker han kring upplevelserna han varit med om under de gågna månaderna.

”Det är svårt att sätta ord på vad jag som ”gröngöling” fått uppleva under min korta tid som läxhjälpare på Ronnaskolan. Jag har haft turen att få jobba med två väldigt erfarna och högst kompetenta läxhjälpare som gjort min övergång minst sagt smidig. Att arbeta så tätt inpå elever som frivilligt spenderar sex extra timmar i veckan för att försöka bättra sina betyg är beundransvärt. Detta är något som jag ständigt påminner eleverna om då jag anser att det är oerhört viktigt för dem att få känna sig uppskattade. Alla människor behöver få sig känna sig uppskattade oavsett ålder. Uppskattning och komplimanger är en ”krydda” som avsevärt förbättrar en människas självförtroende. Självförtroende är väldigt viktigt. Att eleverna tror på sig själva och sina förmågor, men också att dem är medvetna om sina brister, veta vad dem behöver förbättra och jobba extra mycket med. Ett pass varar i tre timmar, det är då viktigt att de kommer dit, har med sig material som de ska arbeta med, har rätt inställning och prioriterar vad de behöver arbeta med och hur mycket tid de skall disponera åt varje ”arbetsuppgift”. Detta är givetvis en ideal situation, och varje pass med Läxhjälpen ser inte ut på det här sättet. Vi får inte glömma att eleverna är individer. De har precis som oss andra ett privatliv och ett familjeliv som de skall föröka balansera på en våg med ännu en vikt, skola och framtid. Om en utav dessa ”klossar” plötsligt börjar bli för tung på grund av privata problem så kommer detta givetvis att påverka deras skolgång. Det är därför viktigt att man ser eleverna som människor och inte som siffror på en statistik tabell. Att lära känna dem och veta hur man ska nå fram till var och en utav dem. Att få alla att känna sig hörda och sedda.

Syftet är ju givetvis att barnen ska ta sig in på en gymnasieskola. Men vägen dit är allt annat än spikrak. Det räcker inte med att tala om för eleverna: ”att plugga vidare är jättebra”. Jag hade för ett par veckor sedan ett samtal med några av dem där vi diskuterade hur deras drömmar och framtidsutsikter såg ut. Funderingar gick kring vilken skola och linje man skulle välja. Plötsligt bestämmer jag mig för att ställa en rak men väldigt oväntad fråga: ”varför vill ni studera vidare?” De stirrar på varandra och säger: ”för att det är bra, för att alla andra gör ju det?”

Mitt syfte var givetvis inte att dem skulle sluta studera efter deras tid på Ronnaskolan. Tvärtom, mina förhoppningar och syftet med min tankeställare var att dem skulle inse värdet av en gedigen utbildning. En utbildning som möjliggör valmöjligheter i livet. Chansen att få välja vad dem vill göra karriär inom, hur de kan uppnå sina respektive drömmar och mål. Att få se dem uppnå en ”aha” upplevelse då dem inser att den här läxhjälparen inte säger saker för att det låter bra eller för att det förväntas av honom, utan det finns en tanke bakom orden. Jag tror att det är viktigt för barnen, det förmedlar ett förtroende när man är ärlig, kan dela med sig av egna erfarenheter och behandla dem som människor och inte som ”siffror” som befinner sig i ett socialt utsatt område. Det är ett fundament som jag tror jag är oerhört viktigt för att kunna nå fram till dem.”